1865-1940

1865-1940: Landskrona & Hälsingborgs Järnvägar

Stationen i Billeberga byggdes när järnvägen först byggdes.

Från de första åren finns inte mycket bevarat vad gäller spårplaner och utrustning på och kring stationen. Däremot står stationshuset kvar. Det byggdes efter ritning av Claes Adelsköld. Han använde typritiningar för sina stationer och på L&HJ fick Billeberga och Marieholm klass II Mellanstationer. Samma utförande finns också i Vinslöv på fd Christianstad—Hässleholms Järnväg.

Den tidigaste tillgängliga spårplanen är från 20-talet och visar ett ansenligt antal spår. Vi kan tryggt utgå från att en del av de spåren tillkom efterhand som trafiken utvecklades på sent 1800-tal.

Spår 1, 2 och 3 användes för resandetåg och hade plattformar mellan spåren. Ursprungligen var de av trä, men hade vid 20-talet bytts ut mot grusplattformar med stenkanter. Plattformarna var låga och resenärerna förväntades kliva över spåren för att komma till rätt plattform.

I östra änden av bangården, invid Dalen, fanns en 12 m vändskiva. Troligast är att den fanns där från början, eftersom de första loken, från Bayer & Peacock i England, var tenderlok som måste vändas då de bytte körriktning. Intill vändskivan fanns ett pumphus (vattentorn) som tog sitt vatten från en brunn nere i Dalen. Lok på ett stickspår från vändskivan kunde ta vatten, precis som lok stående på utfartsspåret mot Teckomatorp. 1914 tillkom ett nytt vattenton, alldeles intill det gamla.

På andra sidan utfartsspåret från pumphuset, fanns ett kolförråd på 20 ton i en träbyggnad.

Godsmagasinet var navet i godshanteringen i Billeberga. Det var väl tilltaget och fick med tiden sällskap av flera privata lagerbyggnader. Som de andra godsmagasinen längs banan var det byggt av trä och hade dörrar för godslastning både mot gatan och mot spåret. Intill godsmagasinet fanns lastkajer i höjd med vagnsgolvet så att lastning kunde ske lätt och smidigt.

Väster och öster om godsmagasinet fanns slutligen långa lastplatser där man bekvämt kunde köra alldeles intill en järnvägsvagn med häst och vagn för lastning/lossning.

För betlastning fanns på privatbanetiden de nyss nämnda lastplatserna och en våg vid Hedvägen på sydsidan om spåren. Man vägde in och ut där, och körde sedan över till norra sedan av spåren för lastningen (som sköttes för hand).