Ur Jönköpingsbladet för torsdagen den 14 september, 1865, när Landskrona & Hälsingborgs Järnvägar bara varit i drift drygt en månad, saxar vi följande berättelse om hur en resa kunde avlöpa. Som kommentar kan tillfogas att R. Tornerhjelm mfl i ledningen av bolaget, hade åstadkommit ett stort arbete i att få banan till stånd och byggd på ganska kort tid. Men nu när den var i trafik, tycks det vara sämre ställt med kundservicen. Det är dock litet förvånande att direktionens medlemmar inte reste i en särskilt tillkopplad vagn om de nu ville vara ostörda. Trots allt stör det ju intäkterna om man kastar ut betalande passagerare (som dessutom betalt 1:a klass pris). Om Tornerhjelm och de andra direktörerna inte förstod service, så borde de ha förstått vikten av intäkter från resande.
Här är artikeln:
Från Landskrona berättas följande skandalhistoria, som vi återgifwa med den reservation, att man innan närmare bekräftelse wunnits torde böra uppskjuta bestämmandet af på hwilkendera sidan skandalen befinner sig, hwilket naturligtvis beror på huruwida skildringen är sann eller falsk; den lyder emellertid sålunda:
En bättre dam hade d. 6 dennes i Eslöf köpt sig biljett till 1:a klassens vagn i hopp att i den få kvarstanna tilldess hon uppnådde destinationsorten Helsingborg. Men i Billeberga hade emellertid sagde dag sammanträde egt rum med både Landskrona och Helsingborgs direktioner. Ordföranden i den senare, Hr. Öfwerhofjägmästaren och Kommendören m.m. R. Tornerhjelm från Wrams Gunnarstorp, jemte ett par andra af direktionens medlemmar skulle också då till Helsingborg. De inträdde till den ändan i samma vagn der nämnde dam befann sig. Hr. T., som märkte att en plats redan var upptagen i den vagn i hwilken han behagat instiga, ansåg sig icke kunna åka i annat sällskap än de två herrarnas, hwilka han hade med sig, icke ens med en bättre dam, utan tillsade henne att genast gå ut. Hom nekade och påstod sig ha rätt att qwarstanna, då hon köpt och betalt biljett till 1:a klassens wagn. Då befaller han en konduktör att leda ut henne, och mot den råa kraften kunde ju ett ensamt fruntimmer icke spjerna. Hon måste lyda. — Alldeles samma manöver har Hr. T. för några dagar sedan gjort i Eslöf, då han lät utföra tvenne resande herrar, hwilka sin rätt likmätigt intagit plats i 1:a klassens wagn.
Detta inlägg är publicerat i historia, resor och taggat Bib-station, period1. Bokmärk
permalänken. Både kommentarer och trackbackar är avstängda.
1:a klass
Ur Jönköpingsbladet för torsdagen den 14 september, 1865, när Landskrona & Hälsingborgs Järnvägar bara varit i drift drygt en månad, saxar vi följande berättelse om hur en resa kunde avlöpa. Som kommentar kan tillfogas att R. Tornerhjelm mfl i ledningen av bolaget, hade åstadkommit ett stort arbete i att få banan till stånd och byggd på ganska kort tid. Men nu när den var i trafik, tycks det vara sämre ställt med kundservicen. Det är dock litet förvånande att direktionens medlemmar inte reste i en särskilt tillkopplad vagn om de nu ville vara ostörda. Trots allt stör det ju intäkterna om man kastar ut betalande passagerare (som dessutom betalt 1:a klass pris). Om Tornerhjelm och de andra direktörerna inte förstod service, så borde de ha förstått vikten av intäkter från resande.
Här är artikeln:
Från Landskrona berättas följande skandalhistoria, som vi återgifwa med den reservation, att man innan närmare bekräftelse wunnits torde böra uppskjuta bestämmandet af på hwilkendera sidan skandalen befinner sig, hwilket naturligtvis beror på huruwida skildringen är sann eller falsk; den lyder emellertid sålunda:
En bättre dam hade d. 6 dennes i Eslöf köpt sig biljett till 1:a klassens vagn i hopp att i den få kvarstanna tilldess hon uppnådde destinationsorten Helsingborg. Men i Billeberga hade emellertid sagde dag sammanträde egt rum med både Landskrona och Helsingborgs direktioner. Ordföranden i den senare, Hr. Öfwerhofjägmästaren och Kommendören m.m. R. Tornerhjelm från Wrams Gunnarstorp, jemte ett par andra af direktionens medlemmar skulle också då till Helsingborg. De inträdde till den ändan i samma vagn der nämnde dam befann sig. Hr. T., som märkte att en plats redan var upptagen i den vagn i hwilken han behagat instiga, ansåg sig icke kunna åka i annat sällskap än de två herrarnas, hwilka han hade med sig, icke ens med en bättre dam, utan tillsade henne att genast gå ut. Hom nekade och påstod sig ha rätt att qwarstanna, då hon köpt och betalt biljett till 1:a klassens wagn. Då befaller han en konduktör att leda ut henne, och mot den råa kraften kunde ju ett ensamt fruntimmer icke spjerna. Hon måste lyda. — Alldeles samma manöver har Hr. T. för några dagar sedan gjort i Eslöf, då han lät utföra tvenne resande herrar, hwilka sin rätt likmätigt intagit plats i 1:a klassens wagn.