Redan 1951 föreslogs en gång- och cykeltunnel under järnvägen i Billeberga “för att underlätta förbindelserna mellan de olika delarna av samhället.”
Förslaget kom från länsarkitekten Ebbe Borg som då hade granskat en föreslagen byggnadsplan för Billeberga samhälle. Fast andra av hans synpunkter blev verklighet, har man fortfarande inte kommit till slag i saken med en gång- och cykeltunnel:
Den gamla kyrkogården bebyggdes inte med bostäder utan finns kvar som naturminnesmärke. En ny sträckning av genomfartsleden var på tal redan då. Exakt hur den skulle gå framgår inte av denna artikeln, utom att det var norr om den befintliga bebyggelsen. Ebbe Borg föreslog att den nya leden skulle begränsa bebyggelsen i nordlig riktning och det gäller fortfarande, även om jag gissar att väg 17 idag ligger litet längre norrut än vad som var tänkt på den tiden.
Skälen för gång- och cykeltunnel under järnvägen på det lugna 50-talet var nog inte så annorlunda då än nu. Gående och cyklister som kom från norra delen av byn kunde passera järnvägen antingen vid järnvägsövergången Billeberga Östra (nuvarande Svalövsvägen) eller vid övergången Prästgårdsvägen. Den senare låg alldeles i ändan av bangården och var ofta blockerad av tåg som rangerade. Den stängdes också för biltrafik i början av 1960-talet.
Vid nuvarande Svalövsvägen var det ont om plats vid bommarna. Bilister, cyklister och gående fick här trängas för att komma över. Som gående var man mer eller mindre ute i körbanan. Nog hade det varit bra med en tunnel under spåren i det läget. Då som nu, fick skolbarnen ta sig över järnvägen för att komma till skolan.
Tänk om man när övergången Prästgårdsvägen stängdes för biltrafik verkligen tänkt till och byggt den föreslagna tunneln då! Det var i den vevan som nuvarande Prästvägen från Svalövsvägen över till Prästgården fick sin nya sträckning litet norr om den gamla vägen. Så man var redan igång med investeringar. Litet mer schaktande, litet betong och vips kunde en tunnel under spåren varit verklighet…
Den avbildade artikeln är saxad ur Sydsvenskan den 17. januari, 1951.
Detta inlägg är publicerat i Bib-station, Billeberga och taggat Bib-station, period2. Bokmärk
permalänken. Både kommentarer och trackbackar är avstängda.
Tunnel under järnvägen, modell 1951
Redan 1951 föreslogs en gång- och cykeltunnel under järnvägen i Billeberga “för att underlätta förbindelserna mellan de olika delarna av samhället.”
Förslaget kom från länsarkitekten Ebbe Borg som då hade granskat en föreslagen byggnadsplan för Billeberga samhälle. Fast andra av hans synpunkter blev verklighet, har man fortfarande inte kommit till slag i saken med en gång- och cykeltunnel:
Den gamla kyrkogården bebyggdes inte med bostäder utan finns kvar som naturminnesmärke. En ny sträckning av genomfartsleden var på tal redan då. Exakt hur den skulle gå framgår inte av denna artikeln, utom att det var norr om den befintliga bebyggelsen. Ebbe Borg föreslog att den nya leden skulle begränsa bebyggelsen i nordlig riktning och det gäller fortfarande, även om jag gissar att väg 17 idag ligger litet längre norrut än vad som var tänkt på den tiden.
Skälen för gång- och cykeltunnel under järnvägen på det lugna 50-talet var nog inte så annorlunda då än nu. Gående och cyklister som kom från norra delen av byn kunde passera järnvägen antingen vid järnvägsövergången Billeberga Östra (nuvarande Svalövsvägen) eller vid övergången Prästgårdsvägen. Den senare låg alldeles i ändan av bangården och var ofta blockerad av tåg som rangerade. Den stängdes också för biltrafik i början av 1960-talet.
Vid nuvarande Svalövsvägen var det ont om plats vid bommarna. Bilister, cyklister och gående fick här trängas för att komma över. Som gående var man mer eller mindre ute i körbanan. Nog hade det varit bra med en tunnel under spåren i det läget. Då som nu, fick skolbarnen ta sig över järnvägen för att komma till skolan.
Tänk om man när övergången Prästgårdsvägen stängdes för biltrafik verkligen tänkt till och byggt den föreslagna tunneln då! Det var i den vevan som nuvarande Prästvägen från Svalövsvägen över till Prästgården fick sin nya sträckning litet norr om den gamla vägen. Så man var redan igång med investeringar. Litet mer schaktande, litet betong och vips kunde en tunnel under spåren varit verklighet…
Den avbildade artikeln är saxad ur Sydsvenskan den 17. januari, 1951.