Vägskydd: Billeberga Östra

Övergången Billeberga östra ligger inklämd mellan sockenstugan och kyrkan, affärer, hus och skolan. Man lyckades ändå få in en banvaktsstuga här.

Bommarna är fällda i väntan på tåg. Banvaktsstuga 621 ligger alldeles intill spåret omgiven av en prydlig liten trädgård. Bakom den syns skolan. På den tiden bommarna här var lokalt manövrerade, eller när här ännu tidigare fanns grindar, hade banvaktsfrun nära och bra till sin bisyssla som grindvakt. (Foto från Sveriges Järnvägsmuseum.)

Övergången en vinterdag 1976. Bommar och ljus har bytts ut under åren och varje bom har ett eget driv nu, på höger sida om vägen i färdriktningen. (Foto: ©1976 Claes Jonasson)

Övergången Billeberga Östra från banan sett, i riktning mot Teckomatorp. Den kraftiga lådan till höger om spåret är den elektriska drivanordningen för bommarna. Mekaniska ledningar drev sedan själva bommarna. Som syns på bilden, ligger övergången precis mellan infartssignalen och utfartssignalen. (Foto från Sveriges Järnvägsmuseum.)

Vy från spåret, mot Teckomatorp. Utfartssignalen syns tydligt och intill den lyser vägsignalen rött eftersom bommarna är uppe. Banvaktsstugans tomt är övervuxen och öde. (Foto ©1976 Claes Jonasson)

Övergången efter bangården byggts om 1986. Stationen är fjärrstyrd och Pågatågen tar hand om resenärerna. Växeln har hamnat bara en liten bit bortom övergången, istället för på andra sidan Prästvägsövergången som syns längre bort i bild. Billeberga fick till slut sitt 645m långa förbigångsspår. (Foto ©1987 Claes Jonasson)

Vägövergången Billeberga östra ligger i östra änden av bangården. Vägen mot Värmö har gått i denna sträckningen sedan urgamla tider, så det var väl naturligt att det blev en järnvägsövergång här när ånghästen kom till byn. Alldeles intill byggde man också en banvaktsstuga.

Eftersom vägen går mitt genom byn, har övergången varit livligt trafikerad sedan järnvägen kom till. Det fanns till och med ett förslag på 50-talet att göra den nivåskiljd så att vägen skulle gå under järnvägen och man då slapp att stanna för fällda bommar.

I november 1957 inventerade SJs signaltekniker från 3:e området övergången och tog de historiska bilderna vi ser här. Vägkorsningen låg mellan in- och utfartssignalerna. Då det nya ställverket i Billeberga togs i bruk 1952, blev bommarna inkopplade till det, med elektrisk drivning och in- eller utfart kunde först läggas när bommarna var fällda.

Som framgår av bilderna, var infartssignalen nästan alldeles intill övergången. Då kunde det hända att ett tåg blev stående där ett tag, medan infart till stationen väntades. Om bommarna var fällda, gjorde det givetvis vägtrafikanterna extra otåliga. De kunde inte köra förrän bommarna gick upp, och bommarna gick inte upp för där stod ett tåg alldeles innan övergången. Om det bara körde… Men lokföraren väntade på att signalen skulle växla om och tillåta tåget att köra in på bangården.

Ibland, om man borta på stationen visste att det skulle ta ett tag innan tåget kunde släppas in, så vevade man upp bommarna och lät vägtrafiken passera mitt framför nosen på loket, vilket säkert fick en eller annan bilist att heja till, då sikten är ganska skymd där.

Som ett kuriosum kan nämnas att det gula huset alldeles norr om järnvägen var Billeberga Sparbanks första hemvist.

Någon gång runt 1960-talets mitt revs banvaktsstugan. Vägen breddades upp till kurvan och gångbanan hamnade bara någon meter från skolbyggnaden.

När bangården byggdes om på 1980-talet lades den yttersta växeln bara en kort bit från övergången. Efter nästan 150 år, passerar tågen fortfarande denna övergången och vägtrafikanter får vackert vänta vid bommarna ibland.

. . . . . . . . . . . .
Tack till Gunnar Ekeving (ekeving.se) som samlat de tekniska uppgifterna och fotona ur arkiv på Sveriges Järnvägsmuseum.