Detta flygfoto över Billeberga taget i slutet av 1930-talet visar en härlig vy över byn. Jag kan nästan höra Edvard Persson sjunga “Lite grann från ovan.”
Järnvägen är inte elektrifierad och bangården visar sig fortfarande i det skick den hade på 1930-talet.
I vänstra kanten av bilden syns tydligt ett husbygge. Den som vet när fastigheten Billeberga 19:1, nuv Trädgårdsvägen 9, byggdes, kan hjälpa till att mer exakt ringa in årtalet när fotot togs.
En titt på kyrkan visar att lanterninen fortfarande syns. Den sattes igen 1939 och blev täckt med tegelpannor, liksom resten av taket. Först 1993 togs den fram igen vid en renovering.
Järnvägen syns tydligt i bilden. Linjen från Teckomatorp kommer in i vänsterkanten. Övergången vid kyrkan finns med och taket på banvaksstugan där syns intill skolan. Mellan skolan och järnvägen fanns en präktig trädgård som brukades av läraren som bodde i ovanvåningen av den nyare delen av skolan.
Bortom skolan finns ännu ett öppet fält för församlingshemmet byggdes långt senare. På denna tiden var sockenstugan, som syns vid järnvägskorsningen vid kyrkan, tydligen stor nog.
Sedan ser vi en massa träd som omger prästgården och som döljer en del av bangården. Vi kan bara ana oss till de 2 vattentornen och vändskivan som fanns nedanför prästgårdens trädgård. Stationshuset är också mest dolt bland de präktiga träden. Däremot syns plattformarna för persontrafiken väl och på bangården står ett antal godsvagnar .
Alldeles till höger om bangården, bortom prästgården, syns träden i Dalen och ovanför dem en trädklunga på Billeshög, höjden som gett namn åt byn.
Vägövergången Billeberga Västra går som ett ljust streck över bangården som sedan delar sig. Åt vänster kurvan mot Landskrona. Vi kan följa linjen förbi Norra Möinge och bort till Asmundtorp, där kyrkan syns tydligt över samhällets hus.
Åt höger går järnvägen över Heden mot Tågarp och i bakgrunden ligger Rönneberga backar.
Om vi tittar på Värmövägen i förgrunden, så känns många av husen igen, fast de sedan bilden togs har fått sällskap av några hus till. Där Kvarnlidens lägenheter, Billeshögsskolan och ett helt villaområde nu ligger sedan länge, fanns då bara odlade fält och vägen mot Hällstorp gick fortfarande i en skärning som markeras av en rad vita stenar och en rad träd, mellan Hedins Bageri och gården som nu är Farbror Elofs Skafferi.
I vänsterkanten ringlar sig Braån förbi byn, och den som följer ån kan hitta dämmet (gömt bakom en trädklunga). Närmare vänstra bildkanten, syns en klunga träd och hus med möllan som var anledningen till dämmet.
Årups gård ståtar mest gömd bland höga träd och litet avskilt från byn. Skånska Lantmännen hade inte byggt sin maskinverkstad nedanför stationen ännu.
Det är mycket som kan utläsas ur en gammal bild, särskilt för den som vuxit upp på orten (även om fotot togs långt innan jag var född).
Vägskydd: Billeberga Östra
Övergången Billeberga östra ligger inklämd mellan sockenstugan och kyrkan, affärer, hus och skolan. Man lyckades ändå få in en banvaktsstuga här.
Bommarna är fällda i väntan på tåg. Banvaktsstuga 621 ligger alldeles intill spåret omgiven av en prydlig liten trädgård. Bakom den syns skolan. På den tiden bommarna här var lokalt manövrerade, eller när här ännu tidigare fanns grindar, hade banvaktsfrun nära och bra till sin bisyssla som grindvakt. (Foto från Sveriges Järnvägsmuseum.)
Övergången en vinterdag 1976. Bommar och ljus har bytts ut under åren och varje bom har ett eget driv nu, på höger sida om vägen i färdriktningen. (Foto: ©1976 Claes Jonasson)
Övergången Billeberga Östra från banan sett, i riktning mot Teckomatorp. Den kraftiga lådan till höger om spåret är den elektriska drivanordningen för bommarna. Mekaniska ledningar drev sedan själva bommarna. Som syns på bilden, ligger övergången precis mellan infartssignalen och utfartssignalen. (Foto från Sveriges Järnvägsmuseum.)
Vy från spåret, mot Teckomatorp. Utfartssignalen syns tydligt och intill den lyser vägsignalen rött eftersom bommarna är uppe. Banvaktsstugans tomt är övervuxen och öde. (Foto ©1976 Claes Jonasson)
Övergången efter bangården byggts om 1986. Stationen är fjärrstyrd och Pågatågen tar hand om resenärerna. Växeln har hamnat bara en liten bit bortom övergången, istället för på andra sidan Prästvägsövergången som syns längre bort i bild. Billeberga fick till slut sitt 645m långa förbigångsspår. (Foto ©1987 Claes Jonasson)
Vägövergången Billeberga östra ligger i östra änden av bangården. Vägen mot Värmö har gått i denna sträckningen sedan urgamla tider, så det var väl naturligt att det blev en järnvägsövergång här när ånghästen kom till byn. Alldeles intill byggde man också en banvaktsstuga.
Eftersom vägen går mitt genom byn, har övergången varit livligt trafikerad sedan järnvägen kom till. Det fanns till och med ett förslag på 50-talet att göra den nivåskiljd så att vägen skulle gå under järnvägen och man då slapp att stanna för fällda bommar.
I november 1957 inventerade SJs signaltekniker från 3:e området övergången och tog de historiska bilderna vi ser här. Vägkorsningen låg mellan in- och utfartssignalerna. Då det nya ställverket i Billeberga togs i bruk 1952, blev bommarna inkopplade till det, med elektrisk drivning och in- eller utfart kunde först läggas när bommarna var fällda.
Som framgår av bilderna, var infartssignalen nästan alldeles intill övergången. Då kunde det hända att ett tåg blev stående där ett tag, medan infart till stationen väntades. Om bommarna var fällda, gjorde det givetvis vägtrafikanterna extra otåliga. De kunde inte köra förrän bommarna gick upp, och bommarna gick inte upp för där stod ett tåg alldeles innan övergången. Om det bara körde… Men lokföraren väntade på att signalen skulle växla om och tillåta tåget att köra in på bangården.
Ibland, om man borta på stationen visste att det skulle ta ett tag innan tåget kunde släppas in, så vevade man upp bommarna och lät vägtrafiken passera mitt framför nosen på loket, vilket säkert fick en eller annan bilist att heja till, då sikten är ganska skymd där.
Som ett kuriosum kan nämnas att det gula huset alldeles norr om järnvägen var Billeberga Sparbanks första hemvist.
Någon gång runt 1960-talets mitt revs banvaktsstugan. Vägen breddades upp till kurvan och gångbanan hamnade bara någon meter från skolbyggnaden.
När bangården byggdes om på 1980-talet lades den yttersta växeln bara en kort bit från övergången. Efter nästan 150 år, passerar tågen fortfarande denna övergången och vägtrafikanter får vackert vänta vid bommarna ibland.
. . . . . . . . . . . .
Tack till Gunnar Ekeving (ekeving.se) som samlat de tekniska uppgifterna och fotona ur arkiv på Sveriges Järnvägsmuseum.