Övergången Prästgårdsvägen ligger alldeles intill den första växeln på bangården.
Övergången från vägen söderifrån. Prästgården syns i bakgrunden. Vägen är en liten grusväg och till vänster framför bommen, anslöt den nedre stigen bort mot stationen. Mellan stolpen för bondfångaren och motordrivet, anslöt den övre stigen mot stationen. Skåpbilen i bakgrunden tillhör signalteknikerna som tog de här bilderna. (Foto från Sveriges Järnvägsmuseum.)
Övergången från spåret mot Teckomatorp. Borta vid stationen, skymtar en Xoa7 motorvagn på spår 2. Troligen ett tåg mot Landskrona som väntar på anslutande tåg från Malmö. För övrigt är bangården öde denna dag i november 1957. (Foto från Sveriges Järnvägsmuseum.)
Samma vy som ovan, 21 år senare, i juli 1978. Linjespåret har fått helsvetsad räls och betongslipers. Bommarna är borta. Inne i buskarna till vänster skymtar ett par gångfållor: en för vägen och en för stigen som leder bort till stationen. På spåret syns brädövergången tydligt. (Foto ©1978 Claes Jonasson)
Vägövergången Prästgårdsvägen kom till när järnvägen byggdes, även om Prästgården då låg söder om spåret, nära den gamla kyrkans plats.
Bilder från början av 1900-talet indikerar att övergången försetts med bommar. De manövrerades med en vev utanför stationshuset och linor som gick längs spåret bort till bommarna.
När bangården byggdes om på 1940-talet, hamnade den yttersta växeln alldeles intill övergången, vilket gjorde att bommarna här var nere både länge och väl om växling pågick i denna änden av bangården.
I samband med bangårdsombyggnaden och det nya ställverket som togs i bruk 1952 blev bommarna motoriserade. En stark motor placerad intill spåret, mellan bommarna, drev linor som i sin tur drev bommarna.
Bommar, kryss, ljud- och ljussignaler och bondfångare togs bort när övergången stängdes för biltrafik i mitten av 1960-talet. Det var en liten väg, med brant backe upp till spåret på sydsidan och man hade ordnat en bättre bilväg till Prästgården och det nya församlingshemmet från Värmövägen, varför stängningen inte medförde några olägenheter.
Istället installerades gångfållor (som fortfarande finns kvar) som tillåter fotgängare att passera (går bra att snirkla en cykel eller moped igenom också) och spåret överbryggdes med träbeläggning.
Även idag, efter ännu en bangårdsombyggnad, fyller övergången en viktig funktion för gång- och cykeltrafiken och lär fortsätta så i många år till.
Som avslutning, en länk till ett foto av övergången 2005. Bangården har byggts om, men gångfållorna finns kvar.
. . . . . . . . . . . .
Tack till Gunnar Ekeving (ekeving.se) som samlat de tekniska uppgifterna och fotona ur arkiv på Sveriges Järnvägsmuseum.
RSS-flöde
Mer från ovan
Här kommer ännu ett flygfoto av Billeberga, troligen taget samtidigt som detta fotot, dvs under senare delen av 1930-talet. I högerkanten av bilden kan vi notera att man fortfarande bygger på huset på nuvarande Trädgårdsvägen 9.
Till vänster i bild syns Billeberga Sparbanks fastighet. Intill den och nära till stationen (som inte kom med på bilden) finns flera hus. Bäcken som kommer uppifrån Dalen, går under järnvägen och fortsätter under vägen ner till Braån, utgjorde ett tag gränsen för bebyggelsen. På östra sidan har man bara byggt ett fåtal av de hus som nu finns runt Vinkelvägen och den gamla kyrkolunden. I bildens övre del ser vi den skånska slätten sträcka ut sig mot Tirup och Svalöv. Den stora trädklungan är Hällstorps gård.
Centralt i byn ligger kyrkan och på andra sidan järnvägen, skolan, omgivna av hus och affärer. I allt, en fin bild av ett samhälle som växer, medan Braån vindlar sig förbi i förgrunden och några kor förnöjt betar på ängen.
I en delförstoring kan vi ta en titt på några detaljer på bangården. Vi ser den östra delen av bangården som i höjd med bäcken från Dalen har smalnat av till att bara vara linjespåret mot Teckomatorp och ett spår som går till vändskivan alldeles norr om huvudspåret. Intill vändskivan finns ett pumphus för vattenförsörjning av ångloken. Vattenhästarna är monterade direkt på byggnaden och kan nås antingen från ett spår som ansluter till vändskivan eller från linjespåret. Byggnaden vi ser är intressant, då den dels har den ursprungliga delen från när banan öppnades (till vänster) och en nyare del (till höger) som byggdes 1914, när man också elektrifierade vattenpumpningen. Tvärs över linjespåret finns ett kolförråd. Loken kan alltså här snabbt provianteras utan onödiga växlingsrörelser. Samtidigt säger det något om trafikintensiteten på den tiden att man inte ansåg det vara ett problem att blockera linjespåret medan man tog ombord kol och vatten.
På ett av sidospåren står 3 täckta godsvagnar och en tankvagn uppställda.
När järnvägen elektrifierades och bangården byggdes om på 1940-talet, revs pumphus, kolförråd och vändskiva för att ge plats åt längre spår på bangården. Intressant är att man bevarade brunnen ner i Dalen. Den låg kvar länge och försvann inte förrän i samband med bangårdsombyggnaden 1986. Fast då hade inga ånglok behövt vatten i Billeberga på många år.