Numera är ju rökning förbjuden pÃ¥ vÃ¥ra tÃ¥g. Men det var inte alltid sÃ¥. MÃ¥nga av oss kommer ihÃ¥g när halva vagnen var ”rökare” och andra halvan ”icke rökare”.

På den riktigt gamla tiden var tågen inte ens delade på det viset. Tydligen infördes ganska tidigt särskilda rökkupéer i 1 och 2 klass, medan det var rökning tillåten överallt i 3 klass. Nu var det ju givetvis inte så att alla personer som åkte 3 klass verkligen också rökte och kupéer för icke-rökare efterfrågades snart.

Det leder oss till dagens klipp ur Wenersborgs Stads Tidning från den 2 maj, 1868 (knappt 3 år efter att järnvägen öppnats):

En ridderlig jernbanestyrelse är i sanning den, som fått sig uppdraget att leda Helsingborg-Landskronabanans öden. Å nämnde bandel lär man nemligen vara betänkt på att inrätta rök-kupér i tredje klassens wagnar, hwarigenom det skulle för damer blifwa möjliggjordt att wida oftare än som hittills skett kunna färdas i tredje klass; ty under nuwarande förhållanden torde det wäl ganska ofta hända, att en knapp reskassa måste anlitas för att förskaffa sin egarinna tillträde till andra klassens kupé blott derföre, att hon ej kan uthärda den obehagliga tobaksrök, som stundom på ett riktigt olidligt sätt förpestar atmosferen i tredje klassens wagnar. Exemplet är högt efterföljanwärdt!

Tydligen doftade de hemrullade cigaretterna och diverse pipor inte på långt när lika gott som cigarrer av den typ som röktes av herrar i 1 och 2 klass! Skämt åsido, det är intressant att man begränsade rökning till vissa kupéer i 1 och 2 klass, som proportionerligt var en mindre del av tåget och tillät rökning överallt i 3 klass. Dock kom bättring snart och det är intressant att se att L&HJ var tidigt ute och blev exempel för andra järnvägar i Sverige.