Billeberga, i Rönnebergs Härad, ligger i Braåns dalgång och tar sitt namn från Billeshög, en plogformad terrängkil som dominerar området. Norr om Billeberga ligger Heden (även känd som Ylles Hed), där svenskar och danskar brakade samman i slaget vid Landskrona, i juli 1677. Ett monument har sedermera rests till minne av bataljen.
I Billeberga socken finns forntida gravhögar, mer eller mindre bevarade efter århundraden av jordbruk. Kyrka har funnits i byn sedan medeltiden och i vapenhuset finns ett Series Pastorum som förtecknar alla präster i byn sedan dess.
Vid storskifte och enskifte i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet bestod byn av 19 gårdar. Kyrkan i byn och sedan järnvägens tillkomst bidrog till att byn växte, trots att gårdarna flyttades ut på ägorna vid skiftena. Flera byar runt omkring var inte lika välsignade och tynade bort.
Byn har haft banker, maskinfabrik, läderfabrik och cigarrfabrik. Handlare och många hantverkare verkade här. Kvarnrörelse och spannmålshandel bedrevs här, och under många år kom bönderna hit med sina sockerbetor för att få dem lastade på tåg. Med tiden etablerades här flera handelsträdgårdar (KG Hansson, Håkanssons Nejlikeodlingar och Ahls Handelsträdgård) och Rönnebergs m.fl Härads Brandstodsbolag fick sitt säte här.
Den nuvarande kyrkan ersatte en medeltida kyrka 1862. Kyrkan brann 1915 och återuppbyggdes på yttermurarna.
Byn hade en stark frivillig brandkår fram till slutet av 1960-talet. På den tiden fanns det fortfarande gott om affärer i byn och skyltsöndagen första söndagen i advent var en folkvandring.
Byn har idag runt 1000 invånare. Bebyggelsen är blandad av äldre och nyare villor. Den sista stora expansionen tog plats på 70-talet, då flera nya villaområden byggdes. Byn har alltid varit en bra plats att bo och växa upp i. Tack vare Pågatågen är det i dag lätt att arbets- eller studiependla till städer som Helsingborg, Lund och Malmö. Till Landskrona är det buss som gäller.
Billeberga Byalag
Svalövs kommuns webbsajt om Billeberga
Billeshögsskolan i Billeberga
Billeberga på Wikipedia
Svenska kyrkan i Billeberga (Svalövs pastorat)
Länkarna öppnar i ett nytt fönster. Eftersom länkarna går till externa sajter, kan vi inte ansvara för innehållet på dem.
Saxat ur Falu-Posten (!), den 1 juni, 1872:
RSS-flöde
Banvaktsstugan vid Marieholm
Glada järnvägare på banvaktens cykeldressin. Vid styret sitter banvakten Lars Åkerberg. Banvaktsstugan och den fina trädgården syns till höger och i bakgrunden ser vi vägövergången där landsvägen Marieholm-Teckomatorp korsar banan.
Banvaktsstugans sidoingång. På trappan står banvaktsfrun, Brigit Åkesson. Man hade givetvis egen brunn och ett uthus fanns också.
Lars Åkerberg bjuder en kollega på dressintur.
Dessa 3 bilder ur ett familjealbum visade sig vara tagna vid banvaktsstugan utanför Marieholm. Den beboddes då av banvakten Lars Åkerberg och hans hustru Birgit. Bilderna är tagna 1949.
Banvaktsstugorna på sträckan Landskrona—Eslöv byggdes alla efter samma ritning av Claes Adelsköld som ritade byggnaderna för L&HJ och Christianstad—Hässleholms Järnväg (CHJ) samt Ystad—Eslöfs Järnväg (YEJ). Banvaktsstugemodellen användes även i modifierad utformning för stationen i Asmundtorp.
Stugan revs någon gång på 1960-talet, precis som de andra banvaktsstugorna längs linjen. Däremot kan man fortfarande se rester av trädgården och träden som stod runt den finns kvar.
Banvaktens huvudsakliga uppgift var att kontrollera den järnvägssträcka han ansvarade för. Han skulle besiktiga sträckan dagligen, vilket kunde ske till fots eller med en cykeldressin. Den 3-hjuliga varianten på bilderna här var den vanligaste och kunde lätt lyftas av spåret när ett tåg närmade sig. Banvakten bodde i banvaktsstugan, som tillhandahölls av järnvägen. Vanligt var att banvakten och hans familj drygade ut den inte alltför rikliga avlöningen med att odla grönsaker och frukt till husbehov, och i uthuset fanns oftast ett antal höns för färska ägg.
Den intilliggande vägövergången var när bilderna togs automatiserad. Innan så blev fallet, kunde banvaktsfrun tjäna litet extra genom att vara grindvakt.
Fast lönen inte var den bästa och stugan trång om familjen var stor, så såg många banvakter sitt arbete som tryggt och fritt.
Foton ur familjen Åkerbergs album.